Fönbekymmer och besvikelser
Blev besviken på min nära vän från igår, som jag bjudit in extra till festen då hon slutat.
Jag sa att jag kom direkt från jobbet till festen igår och hennes nallebjörnsnälla sambo frågade om det vart lite mycket just nu. Jag instämde och erkände. - Ja men mycket har vi ju alla nu, fräste hon.
Det är i mina ögon ett misslyckande att jag jobbar skitna 65 h när jag får betalt för 40 h men minst ska göra 45 h. -Och ni lärare har ju så långa lov fortsatte hon!
Som vi har jobbat in varje vecka under hela året ja... Jag lade ner diskussionen och kände mig genast på festhumör.
Hon kan skatta sig lycklig över att hennes fina snälla ödmjuka nya sambo har just dessa egenskaper.
En gång i tiden headhuntade jag henne till föreningen, hon var kanon tills hon började tänka mest på sig själv. Då kunde hon med kort varsel ställa in sina pass och en lojal medarbetare fick hoppa in, hon bröt sina löften och slutade plötsligt i föreningen innan vi fått ersättare och på hennes plats var jag åter tvungen att rycka in i något år med extra pass.
Känner mig sådär upplagd för att träffa henne och min andra mycket spontana väninna, vänner som avbryter, inte låter dig prata klart eller bli insläppt - är de riktiga vänner.
Idag träffade jag min gamla musikmajje på gymmet, som idag åter är lärare men hoppat från musiker till lärare tillbaka och vi hade den där givande diskussionen om hur läraryrket spårat ut de senaste åren sedan kommunaliseringen.. Sedan fortsatte vi i varsin maskin. Långt uppehåll på gymmet gjorde att jag knappt kunde hålla uppe fönen när jag duschat och bastat efteråt.
Jag sa att jag kom direkt från jobbet till festen igår och hennes nallebjörnsnälla sambo frågade om det vart lite mycket just nu. Jag instämde och erkände. - Ja men mycket har vi ju alla nu, fräste hon.
Det är i mina ögon ett misslyckande att jag jobbar skitna 65 h när jag får betalt för 40 h men minst ska göra 45 h. -Och ni lärare har ju så långa lov fortsatte hon!
Som vi har jobbat in varje vecka under hela året ja... Jag lade ner diskussionen och kände mig genast på festhumör.
Hon kan skatta sig lycklig över att hennes fina snälla ödmjuka nya sambo har just dessa egenskaper.
En gång i tiden headhuntade jag henne till föreningen, hon var kanon tills hon började tänka mest på sig själv. Då kunde hon med kort varsel ställa in sina pass och en lojal medarbetare fick hoppa in, hon bröt sina löften och slutade plötsligt i föreningen innan vi fått ersättare och på hennes plats var jag åter tvungen att rycka in i något år med extra pass.
Känner mig sådär upplagd för att träffa henne och min andra mycket spontana väninna, vänner som avbryter, inte låter dig prata klart eller bli insläppt - är de riktiga vänner.
Idag träffade jag min gamla musikmajje på gymmet, som idag åter är lärare men hoppat från musiker till lärare tillbaka och vi hade den där givande diskussionen om hur läraryrket spårat ut de senaste åren sedan kommunaliseringen.. Sedan fortsatte vi i varsin maskin. Långt uppehåll på gymmet gjorde att jag knappt kunde hålla uppe fönen när jag duschat och bastat efteråt.
Kommentarer
Postat av: Janne Hood
Hej Wishan,
ja - först tänker jag på Demis Roussous från Grekland som hade en jättehit en gång, men även en låt som var poppis, "My friend the Wind" - och det är du :)
Usch vad trist när du berättar. Hemskt när egoismen frodas, man tappar sugen. Jag beundrar de som orkar jobba med skolan och är engagerade, jag läser hur du VILL och kämpar, en eloge! Lov? Patetiskt, alla vet ju att en lärare har helt andra tider och möten, hemarbeten etc Nej, skit i de onda och behåll de med godhet! Hoppas nu veckan startar väl och att hösten är snäll mot dig!!!
Kraaam
Hooden ;)
Trackback
